Att rädda övergivna växter

Upphittade kantdracaenor 4 september 2017

I år har jag hittat ovanligt många växter ute som jag valt att rädda. Fiolfikusen stod vid soporna i somras och lever nu i köket. Den mår inte superbra, men nya blad är på gång och den skulle definitivt ha varit död nu om inte någon tagit hand om den innan sopbilen kom.

I slutet av sommaren hittade jag tre brudorkidéer och tre små kantdracaenor med ytterkrukor (och allt) ute i regnet. Jag åkte till stan på morgonen och såg dem utanför ett hus. När jag några timmar senare var på väg hem låg de kvar där, i ösregnet, så jag hämtade en påse hemma och tog med rubbet. Det såg ut som att de stått ute ett tag för det var löv och barr och sånt i jorden och på växterna och blommorna såg lite solskadade ut. Väl hemma tog jag ut allt ur krukorna och lindade rötterna i tidningspapper, eftersom de ju är känsliga för rotröta.
Idag mår dracaenorna bra och har alla vuxit ur sina små minikrukor. En av orkidéerna gav mamma bort till nån, de andra två mår bra. En blommar till och med!

Upphittade brudorkidéer 4/9.

I våras hittade jag, som vanligt, lite påskliljor. De fick blomma klart på balkongen och efter det planterade jag ut dem på bakgården hos mamma.

Utöver dessa så hittade jag ett par brudorkidéer och en gullranka som någon granne som flyttat ut dumpat utanför porten. Hade inte hjärta att låta allt dö, så några fick följa med hem. Sen så var det ju den där vitpilen som nån storm pajat. Räddade några grenar och satte i jorden.

Häromveckan tog vi också över en lång gren av en gullranka som vi klippte till och satte i jord. Får se om de tar sig, men det vore ju såklart kul.